Jag lever!

Med den rubriken menar jag helt enkelt bara att jag lever trots att jag inte har bloggat på alldeles för länge. Jag mår faktiskt toppen! Det har bara varit väldigt hektiskt med allt möjligt. Dags för skärpning nu! Jag har saknat detta.

Idag tänkte jag tipsa om något jag lagt till i min kost för mer än ett år sedan. Till frukost äter jag numera oftast en tallrik Alpro med frysta hallon, blåbär och havtorn i. Alpro Eko Naturell Osötad har en yoggikonsistens  men smakar inte så mycket. Den innehåller 0 gram kolhydrater, 2.3 gram fett och 4 gram protein per 100 gram. Makalöst bra näringsvärden alltså! 🙂

Det smakar som sagt inte så mycket men tillsätter man rikligt med hallon, blåbär och havtorn så blir det en härlig smakfest! Blåbär och hallon är bra att söta med då de innehåller relativt lite kolhydrater. Havtorn är ett mirakelbär som innehåller en massa nyttiga fetter och vitaminer. Normalt är bär fettsnåla men just havtorn har 5 gram fett per 100 gram vilket enligt min övertygelse är därför de är så nyttiga.

På grund av den här frukostens låga kolhydratinnehåll och relativt höga fettinnehåll klarar jag mig finfint fram till lunch utan att behöva ta något måltidsinsulin. Det enda jag tar på morgonen är mitt dygnsinsulin Lantus. Äter man rätt slipper man alla dessa tråkiga måltidssprutor. I lööv it!

Summer is coming! 😉

Vasaloppet 2017

4 skidpass(70 km), 4 rullskidpass(27 km), 5 stakmaskinspass(19 km) och Nybroloppet(40 km) var vad som behövdes för att fixa under åtta timmar i Vasaloppet! 🙂
Panikproblem med krampande tår och ond ländrygg gjorde att jag bokade tid hos min favoritnaprapat Ulrika Bergman(onsdagen) och Aktiv Fotvård(torsdagen). Fokus fotmassage. På torsdagen konsulterade jag även både Intersport och Stadium som båda ansåg att mitt tåproblem berodde på alldeles för stora pjäxor. Eftersom båda föreslog samma pjäxa och samma storlek köpte jag en sådan pjäxa på Stadium där den var 900 kr billigare! Jag köpte även ett skoinlägg som skulle hjälpa min fot. Det var panik. Foten fick inte krampa under Vasan!
På fredagen testade jag mitt inköp på rullskidor. Efter 1 km åkte skoinlägget ut. Det gjorde jätteont i hålfoten. Efter 10 km hade jag så ont i tårna att jag fick avsluta passet. Inte av kramp utan för att pjäxorna var för små. Jäkla säljare alltså! Mina inköp gick inte att använda.
Enda räddningen var nu magnesiumtabletterna som jag hade börjat knapra på måndagen. Magnesiumbrist är känt för att ge kramper. Det är också känt att hårt tränande personer och diabetiker kan lida brist på detta. Eftersom jag är både och så hoppades jag att högdosering av magnesium skulle hjälpa och det gjorde det! 🙂

Snälltåget från Hässleholm gick på lördagen kl 13 och stannade enbart för att släppa på skidåkare på vägen upp till Mora. Vallavagnen ordnade snabba skidor åt mig. 12 timmar tog resan och jag sov kanske totalt två timmar p.g.a hård säng och tävlingstankar. Buss till Sälen kl 03:15. Lägga skidorna på plats i startgrupp 8 när startfållan öppnade 05:30. Försöka orientera sig i en beckmörk bajamaja vid 06:00. Tänker ha med mig pannlampa nästa år! Värma sig vid en brasa till 07:30. Koffeintablett och proteinbar 07:45. Masstart 08:00 med 15.000 deltagare. Mäktigt! Trångt med en gång i en lång och smal uppförsbacke som fungerade som en flaskhals. Efter backen kunde man äntligen börja köra och det gjorde jag! Snabbt kom jag ifatt åkare från startgrupp 7 och sedan även från startgrupp 6. Men efter 35 km tog orken slut och armbågarna började smärta. Misär! Jag började tappa tid och placeringar och humöret sjönk betydligt. Jag kom dock på att jag glömt äta på mina clif bloks och russin. Troligtvis hade jag för lågt blodsocker och vid Evertsberg fyllde jag på ordentligt med energi och jäklar vad jag fick fart igen! 🙂
Risbergsbacken som jag var nervös för var inte ett dugg farlig. Jag stod på benen hela loppet. Hade bra glid nedför och sprang förbi många uppför. I flacka partier hade jag dock inte samma ork i stakandet som många andra evighetsmaskiner.
I mål kom jag dock på grymma 7 timmar och 43 minuter. Jag hoppades på åtta timmar och klarade det! Plats 6614 av 13914 herrar.
Peter Jihde och Bingo Rimer som båda startade i grupp 6 hade jag susat förbi nån gång under loppet. Kändes bra att spöa dem. 🙂

Jag slapp tåkramp under loppet. Måste varit magnesiumet som gjorde susen. Det enda obehaget under loppet var armbågarna som gnällde men det infann sig aldrig några ”Varför gör du en sån här idiotgrej?”-tankar som det har gjort under mina Ironman-lopp.

Efter målgång var det bra organiserat. De tog hand om skidorna och skyfflade sedan iväg alla i bussar till duscharna. Vidare till matservering. Tillbaka till skidorna. Sen var jag på tåget som skulle ta mig tillbaka hem. Jag somnade kl 21 när tåget gick och vaknade i Halmstad elva timmar senare! Tror jag behövde vila. 🙂
Måndagseftermiddagen tillbringades på jobbet och sen var det dags att leda mitt första pass som instruktör för Puls&Tränings löpgrupp.
Fem var vi som trotsade Växjöovädret och tog oss ut på en första träning tillsammans. Hur kul som helst! 🙂
Imorgon blir det vila och sen är det dags att börja träna för bl.a. Vätternrundan.

Summer is coming!

Bakhalt och framtrögt

Mitt första långpass på längdskidor var ingen rolig upplevelse. Det här med valla är något som jag måste lära mig bättre och ta mig tid till att fixa innan träning. Förra gången satt vallan perfekt men idag var det helt andra förutsättningar. Istället för krispig och fin vit snö i -3 hade vi idag sunkig brunvit snö i +1. Jag fick kämpa både uppför och nedför så det blev ett bra träningspass. Trött var jag! Tiden blev dock inte alls vad jag hade hoppats på med 1:56 på 21 km. Detta gav mig en funderare. Det känns inte som om jag kommer hinna i form till Vasaloppet om exakt en månad. De senaste tre veckornas förkylning har satt sina spår. Lopp i Huskvarna på lördag. 42 km seedningslopp. Inte jättesugen på det just nu. Får se hur det känns imorgon.

För mina diabetesvänner: Före start hade jag 7,6 i blodsocker och intog en Goodlife proteinbar banana bliss(smakar skumbanan!), en näve russin och två kuber Clif Bloks orange. Efter 10 km intog jag två Clif Bloks. Efter målgång hade jag 6,5 i bs.

Intervjuad och fotograferad

Idag kom Smålandsposten på besök. De hade hittat min blogg och funnit den intressant. Om 10-14 dagar kanske ni får se mig i tidningen. 🙂

Artikeln kommer handla om mig och några till som med hjälp av LCHF ökar sin livskvalitet. Diabetiker som får mycket lättare att förutse blodsockervärden och dosera insulin därefter. Hur bl.a. magproblem och fibromyalgi kan bli bättre av en kost med färre kolhydrater.

Igår kväll blev det inget blogginlägg och det kommer säkert fler sådana kvällar då jag inte hinner eller har något jag tycker är vettigt att skriva om. Igår skulle jag dock skriva men hamnade i debatt med LCHF-hatare i en grupp på Facebook. Om man råkar säga LCHF på fel ställe, hur snällt och försiktigt man än lägger fram det, så kan man råka ut för påhopp och elakheter. Detta har jag på kort tid fått uppleva ett flertal gånger. Jag försöker hålla nivån men det spårar ur varje gång. Intressant att folk kan gå igång så totalt och helt glömma vett och etikett. Lite tråkigt också för jag diskuterar gärna och är öppen och hörsammar gladeligen andra synpunkter och tankegångar. Bara för att man sitter bakom en skärm och känner sig skyddad tycker många tydligen att man kan vara hur otrevlig som helst.

Jag hade fel, förlåt

För ca 15 år sedan fick jag först höra om LCHF. Jag bara skakade på huvudet. Det vet väl alla hur farligt fett är, speciellt de extra dåliga fetterna. När en kompis senare hoppade på LCHF så fortsatte jag skaka på huvudet. Det där kommer sluta illa. Fettet kommer fastna i dina blodkärl, du kommer bli sjuk. Det gick tio år till och jag fortsatte att skaka på huvudet. Är det kanske därför jag har nackproblem idag?

Hur fel jag hade. Till min kompis och alla andra som jag tokförklarade, förlåt.

Alla har vi haft fel. På 80-talet var i stort sett alla läkare och forskare eniga om att fett är dåligt och kolhydrater bra. I början av 2000 börjar det dock hända saker. Läkare och forskare börjar upptäcka att vi har haft fel. De är inte många och de vågar inte göra sig hörda till en början. Fler och fler vågar till slut träda fram och vid 2010 har vi läkare och professorer som Tim Noakes och Andreas Eenfeldt som börjar säga ifrån. Även Jonas Colting pratar om hur bra LCHF är. Förespråkarna och de troende ökar för varje år. Eftersom det funkar. Alla mår bra och rasar i vikt. Speciellt för diabetiker och de som vill undvika diabetes är det den stora räddningen. Det är bara en tidsfråga innan det väger över och de som inte tror är en minoritet. Andra namn att följa är läkaren Darag Rennie och lic. kostrådgivare Cecilia Folkesson och Jonas Bergqvist.

Motståndet är förståeligt. Dels har läran funnits där så länge vilket gör det svårt att tänka om. Men största anledningen är nog att det är så gott med söta kolhydrater. Vi vill att de ska vara nyttiga. Tyvärr finns det inga beroenden eller sötsaker som är nyttiga.