Race report Kalmar Ironman 2017

Vilken upplevelse det är!  Grymt kul att köra för tredje gången. Publiken! Medtävlande! Klubbkompisar! Vänner! Så mycket positivitet från så många håll gör att man bara älskar nästan varje sekund av det. Löpningen speciellt där man kommer publiken ännu närmre och alla atleter man möter under en smart lagd slinga som har många mötande platser.

Loppet:
Blodsmak direkt!
Det här året hade jag tränat mer och är nu en starkare simmare, cyklist och löpare än nånsin. Speciellt cyklingen hade jag förbättrat mycket. Jag var redo för att inte bara genomföra loppet utan även sätta en riktigt bra tid.
Jag självseedade mig till startgruppen 1h 10min i simningen vilket i efterhand var dumt. Skulle ställt mig i 1:00 istället. Efter den traditionella Kenta-låten ”Idag är jag stark”(ståpäls varje gång) fick vi stega mot plurret och dyka i. Efter ca 100 m simning får jag en spark på hakan precis när jag ska andas. Mina käkar slår igen och min tungkant hamnar mellan tänderna och jag har blod i munnen. Det gjorde väldigt ont men det var bara att simma på. Tappade ingen tid på det. Simstarten är nog det bästa med hela tävlingen annars. Det är helt galet. Folk överallt som flaxar hej vilt. Lägg till höga vågor på det så trivs jag ännu mer!  I år var det dock lugnt simväder och simningen fortsatte ganska problemfritt och jag kom upp ur vattnet på 1:07. Ungefär som väntat och väldigt nöjd med simningen!  Förbättrat PB med 7 minuter.

Cyklingen gick däremot åt skogen totalt. Tidigare min svagaste gren och den jag förbättrat mig mest på under träning. Jag hade dock inte räknat med att det skulle vara en sån jobbig vind och hur min hoj reagerade på den. Så fort jag lade mig i aero-position på pinnarna hamnade jag i fara. Kastvindarna från sidan gjorde att jag helt plötsligt kunde flyga en meter åt sidan utan att hinna/kunna parera. Jag var nära att krascha in i andra tävlande eller åka ner i diken och fick till slut ge upp aeroläget helt. Jag fick sitta upp med tyngden bak på rumpan och det dröjde inte länge förrän baken gjorde ondare än tungan. Enormt sakta gick det också i den vinden. Tidigare två år har jag cyklat på 6:05 och 5:55 men i år slutade det på 6:11 trots att jag var i mkt bättre form. Katastrof!
Med 5 ynka km kvar av cyklingen kör jag förbi en stackare som fått punktering. Usch vad hemskt att få det så nära cykelmålgången!

Så var det då äntligen löpdags. Min starkaste gren. Inte mkt att säga. Jag behövde bara gå en enda gång och det var för att jag höll på att göra en olycka i byxan. Annars bra fart hela vägen och en maratontid på 4:16. Jättenöjd med mina löpben. Jag körde i stort sett samma nutritionsupplägg som träningar och tidigare lopp men av nån anledning funkade det inte nu. Magen kraschade i slutet av cyklingen och jag hade totalt fyra toa-stopp på totalt ungefär 30 minuter.

Sluttid på 11:49 och en putsning av förra årets resultat med 7 minuter. Blåser det likadant nästa år tar jag racercykeln istället. Den är mkt stabilare i blåsten. Jag är väldigt nöjd med sim och löp men totalt är det en liten besvikelse ändå. Nya tag till nästa år. Jag anmäler mig nog till nästa års spektakel också! 
Tack till alla som förgyllde min dag med grym support!